You are currently browsing the category archive for the ‘Folkomröstning’ category.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy framträdde igår på ett slutet möte i EU-parlamentet och sade att:
”Frankrike var bara före alla andra länder i att rösta nej. Det skulle hända i alla medlemsstater om de hade en folkomröstning. Det finns en klyfta mellan folket och regeringarna.”
”En folkomröstning nu skulle ställa Europa inför fara. Det skulle inte bli något fördrag om vi hade en folkomröstning i Frankrike, som återigen skulle följas av en folkomröstning i Storbritannien.”
Maktfullkomlig cynism är bara förnamnet. Läs mer i Daily Telegraph.
Den nya EU-grundlagen är till 96 procent identisk med den grundlag holländarna och fransmännen röstade nej till i maj och juni 2005. Den stärker EU på en rad områden, vilket flyttar makten längre bort från folket. Folket måste få säga sitt om EU-grundlagen!
Socialdemokratiska EU-kritikers styrelse samlades den 21 oktober 2007 för att diskutera den nya EU-grundlagen. Följande uttalande antogs:
Ett förlorat tillfälle att reformera EU
Socialdemokratiska EU-kritiker har tidigare diskuterat den nya grundlagen och betonat vikten av att Sverige ställer tydliga krav i förhandlingarna. Särskilt har vi betonat dessa krav:
- Vi bör få inskrivet att Sverige har ett permanent undantag från kravet att gå med i EMU. Vi har haft en folkomröstning och dess resultat skall gälla.
- Vi bör skriva in att svensk arbetsrätt bestäms helt och hållet i Sverige.
- Vi bör skriva in att den svenska neutraliteten är okränkbar och att vi i dessa frågor inte underställs EU:s lagstiftning.
Regeringen Reinfeldt har inte gått med på något av dessa krav. I stället har statsministern uttalat att Sveriges linje är att ”stödja Tyskland”. Den nya EU-grundlagen är till 96 procent identisk med den grundlag fransmän och holländare tidigare röstat nej till. Den nya EU-grundlagen innebär ett förlorat tillfälle att reformera EU.
Socialdemokraterna måste gå i opposition också i EU-politiken
EU-politiken är ett av de områden där socialdemokratin tydligast går i otakt med folkopinionen. Alla de tre EU-parlamentsval som genomförts i Sverige har varit katastrofer för socialdemokratin med ett stöd under 30 procentsnivån. Om mindre än två år är det val igen, och om inte partiet klarar av att gå i tydlig opposition också i EU-politiken riskerar vi ett nytt valnederlag.
Det är hög tid att börja ompröva den politik som misslyckats. En bra början är att sluta upp bakom kravet på en folkomröstning om EU-grundlagen.
Låt folket säga sitt!
Socialdemokratiska EU-kritikerna beslutade på sitt möte att inleda en kampanj för att få till stånd en folkomröstning i frågan. Denna kampanj har som delmål att få det socialdemokratiska partiet att ta ställning för en folkomröstning.
Socialdemokratiska EU-kritiker är en förening för socialdemokratiska partimedlemmar som arbetar för att EU skall utvecklas till ett samarbete mellan självständiga stater, istället för som nu mot en överstatlig supermakt. För mer information, kontakta föreningens ordförande Sören Wibe på 070-511 93 90 eller se www.eukritiker.se
Generalsekreteraren för det franska socialistpartiet, Francois Hollande, menade igår i radio att ”logiken talar för en folkomröstning om det nya fördraget”. Debatten pågår för fullt i partiet enligt Le Figaro.
Hollande har rätt. Fransmännen gavs rätten att folkomrösta om den förra versionen av EU-konstitutionen. De röstade nej för att de tyckte att det var fel att en nyliberal text skulle vara överordnad den franska grundlagen. Det är en självklarhet att de ska få rösta om den nya versionen också. Speciellt som den nya texten till 96% är densamma som den gamla.
Socialdemokraterna är i opposition i Sverige precis som i Frankrike. Det är dags att vi är i opposition också i EU-politiken.
Fredrik Reinfeldt drack champagne i natt med de andra EU-ledarna. De hade just kommit överens om en ny grundlag för EU. Denna grundlag kommer vara överordnad vår egen grundlag.
I debatten försöker EU-ledarna ihärdigt att påskina att detta dokument skiljer sig stort från den förra EU-grundlagen. I själva verket är 96% av texten exakt densamma som den konstitution holländarna och fransmännen röstade nej till.
Irländarna ska få rösta om sin nya grundlag. I många andra länder pågår diskussionen för fullt. Reinfeldt vill inte låta folket säga sitt. Vad tycker vi socialdemokrater?
Roger Hällhag, som spelat och spelar en stor roll i utformandet av den socialdemokratiska utrikespolitiken, välkomnar idag mina och Anna Hedhs tankar om behovet av nytänkande i EU-politiken i en artikel i AiP. Efter att instämmande citera flera formuleringar i vår Tidenartikel skriver han bland annat:
Alla socialdemokrater bör vara EU-kritiker! En samhällskritisk rörelse ska vara i ständig opposition. Det bör gälla oavsett om vi har del av makten eller inte, men onekligen är det enklare när vi är i minoritet i Sverige och på EU-nivån. Vi slipper försvara kompromisser i komplicerade förhandlingar. Låt oss därför ta tillfället att finslipa våra förslag och visa vad vi vill.
Hällhag diskuterar även den fråga Kjell Johansson tagit upp i en mycket intressant med Jan Andersson i samma tidning – EU i relation till ett eventuellt framtida regeringssamarbete med v och mp. Artiklarna tycks dessvärre inte finnas på nätet, men Kjell Johansson menar att EU-valet kan vara en möjlighet för s, v och mp att gå i opposition mot högerdominansen i EU och desarmera EU-frågan som hinder för framtida regeringssamarbete.
I denna fråga skriver Hällhag att ”Olika inställning till EU duger inte längre som skäl att avstå från ett fungerande regeringsalternativ i Sverige”. Det är dags för ”respektfulla men tuffa sakförhandlingar”, där man respekterar att v och mp kräver EU-utträde men vill påverka EU-politiken på samma sätt som s kräver republik men samtidigt vill styra i monarkin.
Slutligen berör Hällhag frågan om folkomröstning, där han minst av allt svävar på målet. Han kritiserar att EU-kritiker ofta vill ”satsa allt krut på att folkomrösta så ofta som möjligt”. Samtidigt skriver han att ”nödbromsar behövs” och att de möjligen kan ”hjälpa en tillnyktring”.
Idag går norrmännen till kommunval. Det ser ut som att Arbeiderpartiet går mot en jordskredsseger i Trondheim, där den rödgröna koalition som nu också styr landet bildades inför 2003 års kommunval. Den norska regeringskoalitionen mellan Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet – ett japarti och två nejpartier – bygger på överenskommelsen att Norge inte ansöker om EU-medlemskap under perioden men inte heller lämnar EES som nejpartierna vill.
Som jag sade i ett anförande om Rödgrön allians? i fjol tror jag att formeln för ett samarbete här i Sverige tror jag är ett ja till fortsatt EU-medlemskap men ett nej till ökad överstatlighet. Jag tror också att demokratiskäl motiverar att vi liksom Irland och Danmark för in i vår grundlag att folket ska få säga till när makt överlämnas till EU.
Det är mycket positivt att Roger Hällhag faktiskt tagit till sig av vad jag och Anna skrivit, och skriver en konstruktiv och prövande artikel i stället för de magsura kommentarer som känns så 1994 som vi sett alldeles för mycket av. Hur går vi vidare?
Eric Sundström, alias Madam Marie, försöker vrida på argumenten i debatten om EU-förnyel(s)e i dagens Aktuellt i Politiken (artikeln finns ej på nätet). Han skriver om kraven på folkomröstning och undantag och skriver, lätt nedsättande, att ”Någon undrade om den viktigaste frågan för en arbetarrörelse i opposition är att gräva upp EU-skyttegravarna”. Med andra ord försöker han ställa min och Anna Hedhs första artikel mot vår andra artikel.
Jag försöker verkligen förstå vad Eric menar men jag går bet. Exakt vad är det han tycker att man ska göra om man tycker att vi behöver se över vår EU-politik? Är det inte just i opposition vi behöver tänka igenom ett och annat, och förutsättningslöst diskutera igenom hur vi bäst får genomslag för våra idéer? Är det inte just det idéerna om rådslag handlar om? Är det inte just det Mona Sahlin säger när hon pratar om att lyssna på partiets ”kärleksfulla kritiker”?
Att komma upp ur EU-skyttegravarna innebär inte att vi alla ska dansa efter samma pipa, tvärtom. Det innebär att vi måste börja lyssna på varandras bästa argument och komma ur föreställningen att man antingen måste svälja allt eller förkasta allt som kommer från EU. Det handlar om att förverkliga idén från 1994 års folkomröstning att vi är med för att påverka.
Vi måste hitta en gemensam hållning i ett parti som sargats av ständiga konflikter kring EU-frågor sedan början av 90-talet. Och vi måste konstatera att vi är i opposition i EU och att vi inte är tvungna att rusa till försvar för EU-institutionerna stup i kvarten. Vi löser absolut inte någonting med att försöka tiga ihjäl frågan och låtsas att den inte finns.
På annan plats i AiP citeras Per Wirtén ur senaste numret av Arena. Wirtén säger att ”Vänsterns uppdrag är fortfarande att politisera och demokratisera. Och det finns inte längre anledning att acceptera några förslag eller konstitutioner inre beslutats i öpen debatt eller demokratisk ordning. Den tiden är förbi”. Gräver Wirtén också upp skyttegravar?
Sundström upprepar också ett märkligt argument Jan Andersson försöker driva mot förslaget om att vi skulle utverka ett arbetsrättsligt undantag i EU-grundlagen. Jan Andersson menar att det skulle vara antifackligt att kräva att EU inte ska lägga sig i svenska kollektivavtal och konflikträtt. Mycket konstigt resonemang. Jag återkommer om detta senare.
Det är inte kontroversiellt att diskutera hur arbetarrörelsen ska förhålla sig till EU-grundlagen och att tycka att det är rimligt att folket får säga sitt i frågan. Det verkligt kontroversiella är att försöka kväva debatten genom att peka ut kärleksfulla kritiker som bråkmakare. Det må ha gått förr, men i dag är klimatet annorlunda i vårt parti. Låt oss se till att behålla det på det viset.
Den nedanstående Tidenartikeln följdes upp efter regeringskonferensen där en ny EU-grundlag sattes i sjön med en artikel på SVD:s Brännpunkt om att socialdemokratin inte får vara regeringens hejarklack i EU-frågor. Artikeln finns här. Slutklämmen är som följer:
EU-politiken kan inte undantas från socialdemokratins förnyelseprocess. Det är hög tid att börja ompröva den politik som misslyckats både med att försvara den svenska modellen från EU:s jurister och byråkrater och med att bygga upp ett folkligt förtroende för unionen.
Ett första steg i att få partiet att gå i takt med våra egna medlemmar och sympatisörer är att ställa krav på undantag och folkomröstning kring den ompaketerade EU-grundlagen.
Huvudsyftet med denna blogg är att på ett strukturerat sätt samla den debatt som pågår för att socialdemokratin måste förnya sin EU-politik. Jag inleder med att återpublicera min och Anna Hedhs artikel i Tiden 3/2007, som skrevs innan midsommarens regeringskonferens men som innehåller många viktiga principiella argument. Tiden är en bra tidning – tecka gärna en prenumeration här. Håll till godo – här är artikeln:
Nästa val i Sverige är till EU-parlamentet i juni 2009. Detta val blir en generalrepetition inför de allmänna valen året därpå. Men förutsättningen för en s-framgång är att rörelsen lyckas komma upp ur skyttegravarna och formulera en gemensam EU-politik.
En socialdemokratisk röst i Europa tystnade i september 2006. För första gången sedan Sveriges inträde företräds vi nu av en borgerlig regering i EU. Detta är djupt tragiskt för alla progressivt inriktade människor i Europa. Den svenska s-regeringen var viktig både för att driva frågor som miljö och konsumentskydd och som motkraft mot den borgerliga majoriteten i EU-systemet.
De tre EU-parlamentsval som genomförts i Sverige – 1995, 1999 och 2004 – har lett till katastrofala resultat för socialdemokratin. Vårt parti har fått mellan 25 och 28 procent i alla tre val – siffror som varit fullständigt otänkbara i ett riksdagsval.
Många väljare ser EU som avlägset och svårbegripligt och avstår från att rösta eftersom de är osäkra på om det gör skillnad. Det farligt låga valdeltagandet i EU-valen drabbar vårt parti mer än andra. Men det är inte huvudförklaringen till socialdemokraternas usla siffror.
Valanalysgruppen skriver i sin slutrapport att ”Uppdelningen i två ’läger’ i EU-frågorna kan ha varit till nackdel för mobiliseringen och kan ha bidragit till att banden med partiet försvagats, inte minst hos många kärnväljare, vilket satt sina spår också i de vanliga valen.”
De socialdemokratiska kärnväljargrupperna är kritiska till EU för att det är odemokratiskt och högerstyrt. Vårt parti har aldrig lyckats fånga upp dessa stämningar och göra konstruktiv politik av dem. Därför har stora delar av vår väljarbas stannat hemma på valdagen eller röstat på ett annat parti i EU-valen.
Socialdemokratin har aldrig riktigt lyckats komma ur ja-och-nej-debatten. I stället för att lyssna på människors oro över vart EU är på väg och formulera vår egen politik har har partiet gått i ett reflexmässigt försvar för hur bra EU är och allt bra man kan göra med det. Konsekvensen har vi sett i tre katastrofval i sträck.
Arbetarrörelsen har ett obearbetat trauma när det gäller EU. De som försöker lyfta frågorna ses som lite besvärliga och debatten tystas ofta innan den ens hinner börja. Man är rädd för att slita upp nya sår. Men bara för att man sticker ned huvudet i sanden försvinner inte EU.
Den stora tystnaden om EU leder också till att vi aldrig på allvar försöker reda upp vad vi egentligen är oense om. Väldigt få socialdemokrater tror på allvar på ett svenskt EU-utträde, och få svenska socialdemokrater tror på ett Europas Förenta Stater. De allra flesta vill se ett europeiskt samarbete om viktiga gränsöverskridande frågor, som inte sätter upp hinder för enskilda länder att gå före och som inte står i motsättning till ett starkt engagemang för fred, nedrustning och en rättvisare världsordning.
När man väljer att betona vad vi är överens om i stället för att leta efter skillnader blir debatten också annorlunda. Det blir istället en konstruktiv dialog mellan dem som är mer entusiastiska och dem som är mer kritiska, baserad i socialdemokratiska värderingar. Framför allt blir det en socialdemokratisk dialog om hur vi tillsammans kan jobba med EU för att genomföra det vi tror på.
Låt oss konstatera det en gång för alla. Vi hade en folkomröstning för mer än tio år sedan som sade ja till EU. EU är numera en fjärde nivå i politiken vid sidan av kommun, landsting och riksdag. Det som beslutas i EU påverkar oss alla, och när EU som nu domineras av högern får det stora konsekvenser. Socialdemokratin måste bedriva en klar, tydlig och rejäl opposition.
För att undvika en omfattande social dumpning som ställer länder mot varandra måste frihandeln i EU kompletteras med miniminivåer för arbetsvillkor och välfärd. Detta får dock inte innebära en harmonisering eftersom det skulle omöjliggöra för länder att gå före. De länder som har svagast socialt skyddsnät ska lyftas, utan att länder med god standard tvingas försämra sina villkor. EU ska lägga golv. Inte bygga tak.
Liknande motsättningar finns om allt från miljöpolitik, alkoholpolitik, konsumentfrågor, jämställdhet och arbetsrätt. De politiska striderna inom EU är desamma som striderna på hemmaplan. Det handlar om vem som ska sättas i första rummet – människan eller marknaden?
Det pågår nu diskussioner om att återuppväcka den EU-konstitution som förkastades av holländare och fransmän 2005. Socialdemokratin har nu möjlighet att på allvar formulera vår EU-politik på partimötena i stället för i regeringskansliet.
Mona Sahlin har vid upprepade tillfällen meddelat att hon vill lyssna till partiets ”kärleksfulla kritiker”. EU-politiken är en av de frågor där partiet hittills inte gått i takt med sina egna medlemmar och sympatisörer. Därför är det särskilt viktigt att partiledningen nu låter medlemmarna diskutera frågorna ordentligt innan man går in i någon uppgörelse med regeringen om EU:s framtida struktur.
I arbetet med att hitta en gemensam s-linje finns det all anledning att se sig om i Europa om vilka idéer som finns kring hur framtidens EU skulle kunna se ut. Tyska och franska Attac förespråkar ett konvent valt i direkta val. Konventet skulle ta fram ett nytt fördrag som skulle stärka den parlamentariska demokratin i EU – både på nationell och europeisk nivå – och fastställas genom folkomröstningar i alla länder. Den tyska demokratirörelsen Mehr Demokratie håller med, och anser att dagens ordning där regeringar är med och stiftar lagar genom ministerrådet ska avskaffas. De vill i stället införa en andra kammare i EU sammansatt av de nationella parlamenten som granskar så att unionen inte tar sig makt det inte ska ha enligt närhetsprincipen.
Riksdagens tidigare talman Björn von Sydow (s) har i Dagens Nyheter den 17 april gett ett praktiskt förslag till hur en sådan granskning efter närhetsprincipen skulle kunna gå till. Han menar att de 27 nationella parlamenten genom konferenser och datanätverk skulle kunna undersöka EU-förslag och om en fjärdedel av parlamenten vill stoppa ett förslag måste det dras tillbaka.
En annan idé som är värd diskussion är tanken om ett EU uppbyggt som ”olympiska ringar” där länderna själva väljer vilka samarbeten man vill ingå i och vilka man helst står utanför. Bitvis har vi denna ordning i dag då bara en minoritet av EU-länderna är medlemmar i EMU och vissa EU-stater valt att stå utanför Schengensamarbetet.
Oavsett vilken linje vi socialdemokrater fastnar för när det gäller framtidens EU är det viktigt att vi låter folket säga sitt. I många europeiska länder har det genomförts folkomröstningar om nya EU-fördrag. Vi ser det som självklart att beslutet om Sverige ska godkänna ett nytt fördrag eller konstitution ska fattas genom en folkomröstning.
Det är sällan ens fel när två träter. EU-debatten är inte något undantag. Både entusiaster och kritiker har bidragit till att gräva arbetarrörelsens EU-skyttegravar. I stället för att söka samförstånd och samsyn har debatten präglats av smutskastning och konfliktsökande.
Detta debattklimat har stått i vägen för utvecklandet av en genuint socialdemokratisk linje i EU-politiken. Vi hoppas att den internationella grupp som tillsatts under ledning av Margot Wallström och Jan Eliasson kan bidra till att överbrygga arbetarrörelsens konflikter i synen på EU. Vi har ingen tid att förlora – låt oss prata om EU!
EU-förnyel(s)e 